Det var så vi bodde, på nedre botten som man sa, men vi bodde inte helt nere på backen vi hade ett cykelstall under oss, som låg i källarplanet. Trottoaren utanför var endast grusad, alltså inte asfalterad eller liknande, vi hade kommit till landet. Det gick inte ens att lira "ränna", det var ett spel eller en lek som man endast kan lira när det är en ränna tvärs över en trottoar. Det man gör är att, två stycken står en bit ifrån rännan, och så kastar man en boll och om man träffar den "bortre" kanten rätt så kommer bollen tillbaka, Jag har inte sett den typen av lek på många år, förmodligen beroende av bristen på stuprör från hus och det minimala behovet av rännor.
För att komma in i cykelstallet så måste man gå nedför en liten trappa, och vad jag kommer ihåg, var att det var tak över trappan, av timmerstockar, och inne i "stallet" var det stockar från golv till tak. Det var väl tänkt att det skulle fungera som något slags skyddsrum, det var ju krig. En annan sak som jag minns från den tiden var alla vedtravar, till och med en trave utanför vår port, det var väldigt vanligt att elda med vad, det var dålig tillgång på kol, jag är inte säker på om oljan hade blivit så vanlig att elda med.
Från mitt fönster,
innifrån och bort, såg man först gatan och spårvagnsspåren ett industriområde, en skymt av
Mälaren, Brommalandet med Äppelviken. Jag har varit tillbaka till området senare och det ser nästan likadant ut, minus "
trikken". Det såg ödsligt ut där jag hade lekt och
skojat med kompisarna, antagligen så finns det inte en enda person kvar från den tiden, som det här handlar om, man har flyttat, någon har dött, det har ju gått tämligen lång tid, över 60 år.
