Min barndoms butik.

Den fanns 10 meter ifrån min port, den var indelad i tre avdelningar, med dörrar emellan, mjölk, kött och specerier. Det var riktiga människor som plockade fram de varor som kunderna ville ha, och expediterna kände de flesta kunder vid namn, det var Fru Andersson och Fröken Storm och Herr Larsson. Det hände ofta att ungar kom med "lapp i vanten" för att handla åt någon granne eller morsan. Det fanns inga kylmöjligheter utom is, som levererades av isgubben som jag berättade om tidigare. Mjölk och grädde såldes i "lös" vikt, vilket betydde att du har eget kärl att bära hem din inköp i. Grädde såldes efter decilitermått, man sa att man ville ha t.ex två mått grädde, någon som känner igen sig? I butiken så fanns det ett stort kar där man hade isbitar och stora mjölkflaskor av metall, man hade tilloch med öppet på söndagar, i den lilla mölkbutiken, folk hade ju inte kylskåp, och det var ofta problem på sommaren. Det var två kedjor som "sålde" mjölk då, NeN var den ena, den andra var MC=Mjölkcentralen. En annan grej jag minns var i köttavdelningen så rann det vatten nedför fönstret, det blev ju alltid lite svalare på det sättet. Det finns ett gammalt uttryck: han har ögon som ett slaktarfönster. Vattniga. Det hör man aldrig i dessa dagar, de flesta som sett ett fungerande slaktarfönster är borta.