Jag ska fortsätta min historia, jag föddes på Söder, jag minns inte om det var på Södra BB på Wollmar Yxkullsgatan, men jag tror det, jag har ingen att fråga. Vår lilla familj bodde på Burspråksvägen i Johanneshov mina första 3-4 år, vi, det var pappa, mamma och jag.
Jag har aldrig förstått varför vi flyttade från Johanneshov till Hägersten, till en lika stor lägenhet. Kanske var det för att det var "närmare" naturen, plus att mammas föräldrar och hennes brors familj bodde i Aspudden. Men det jag vet om den lilla lägenheten, var att den var på 45 m2. Den hade ett pyttelitet kök, köket var så litet att man inte kunde sitta där, ett litet badrum, två små rum, det ena lite större än det andra. Vi hade gasspis, varmt o kallt vatten, varmvatten alla dagar på vintern, annars bara till helger. Jag minns att badkaret hade "lejonfötter, och sådana där utsvängda ben. Rummet, som var mitt hade skjutdörr till köket så det var också vår matplats.
Gasspisen var man tvungen att "mata" med polletter i en mätare, dom fick man köpa i affären i närheten, och om man glömt att köpa så kunde man låna av någon granne eftersom affärerna inte hade öppet lika länge som nu för tiden. Vi hade inget kylskåp, men man kunde köpa is på sommaren för att kyla mat. Isen levererades av en speciell bil som körde runt och levererade till affärer. Om inte minnet sviker så var isbilen blå, och han som körde, hade en speciell grej av läder över axeln som han bar dom stora isblocken på, han hade också en slags sax att bära och lyfta is med. Vi ungar kom alltid springande när isbilen kom, hade man tur så kunde det finnas små isbitar som vi kunde få att suga på. Det var det närmaste glass vi kom, eftersom detta hände i mitten på 40-talet.
Forts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar