Min barndoms butik.

Den fanns 10 meter ifrån min port, den var indelad i tre avdelningar, med dörrar emellan, mjölk, kött och specerier. Det var riktiga människor som plockade fram de varor som kunderna ville ha, och expediterna kände de flesta kunder vid namn, det var Fru Andersson och Fröken Storm och Herr Larsson. Det hände ofta att ungar kom med "lapp i vanten" för att handla åt någon granne eller morsan. Det fanns inga kylmöjligheter utom is, som levererades av isgubben som jag berättade om tidigare. Mjölk och grädde såldes i "lös" vikt, vilket betydde att du har eget kärl att bära hem din inköp i. Grädde såldes efter decilitermått, man sa att man ville ha t.ex två mått grädde, någon som känner igen sig? I butiken så fanns det ett stort kar där man hade isbitar och stora mjölkflaskor av metall, man hade tilloch med öppet på söndagar, i den lilla mölkbutiken, folk hade ju inte kylskåp, och det var ofta problem på sommaren. Det var två kedjor som "sålde" mjölk då, NeN var den ena, den andra var MC=Mjölkcentralen. En annan grej jag minns var i köttavdelningen så rann det vatten nedför fönstret, det blev ju alltid lite svalare på det sättet. Det finns ett gammalt uttryck: han har ögon som ett slaktarfönster. Vattniga. Det hör man aldrig i dessa dagar, de flesta som sett ett fungerande slaktarfönster är borta.

Så var det , på 50-talet.

Så såg Slussen ut när jag var barn, någon gång på 50-talet. Det finns en hel massa med spårvagnar och bussar, cyklar och bilar. Spårvagnen till
Hägersten vände här, kanske det är den som står klar, med motorvagn och två släpvagnar. Trådbussar finns det många på bilden, en epok som varade från 20 jan. 1941 till 30 aug 1964.
Min far jobbade i många år med ledningarna till trådbussar och spårvagnar i SS som det hette innan det blev Storstockholms Lokaltrafik. Namnet SS betydde Stockholms Spårvägar. Slussen var det namnet som brukades då, kanske det rätta var Södermalmstorg.

Bilden fotograferad på Sthlms stadsmuseum.

Fler namn......

I porten breve "min" fanns det inga ungar, men i nästa så fanns det ett par stycken. Högst upp bodde Maud, lite yngre än mej, med henne skulle det bli en slags relation, mycket senare. Kurre bodde också högst upp, men jag har inga kraftigare minnen av den killen, sorry Kurt. I samma uppgång bodde Ilja, tror jag det stavas. Han hade en juste morsa som hette Vera. Ilja var me på en masssa bus.

I nästa kåk där bodde Uffe, han och jag var lika gamla, och han hade en bror som hette Anders, han var ett par år yngre än oss. Tyvärr klarade inte Uffe skolmognadsprovet, som man fick göra på den tiden, vilket innebar att vi inte kom i samma klass, han fick stå på "vänt" ett år. Uffe och jag var kompisar i en massa år, och vi upplevde en hel del. Vi var goda kamrater. Lite högre upp bodde Britt-Marie, som var äldre en mej, Hon och Maud var "bästisar" längre fram.

Ny port, där bodde Leffe ensam med sin mamma, hans pappa hade gått bort i tidiga år. Det bodde några "småtjejer" högst upp i samma port. Den här beskrivningen av ungar är lite blandad och åldrarna blir lite oklara, just nu.

I sista porten bodde en "sne" portis.

Här bor jag i dag.

Ser det inte inbjudande ut?.

Ett sjudande folkliv, en massa trafik, och nästan ALLA är hemma.

Utom några som väntar på att CO-OP ska öppna.

Klicka på bilden..

Det fattas en massa ungar..............

Så, såg baksidan ut på huset där jag bodde, från 3-4 år och uppåt. Det var inte fullt så ödsligt. Jag kan inte se alla ungarna på bilden men många finns i huvudet på en gubbe. Det var Jan, som bodde här på baksidan, Inger och hennes syrra Maud som bodde i huset där borta högst upp, pappan hade affären som låg i vårt hus. I min port bodde Tommy, och hans bror som var äldre än oss andra, (så han var aldrig "me").
Det ser ut som gräsmattan inte används, det var annorlunda förr, den var upptrampad med "markeringar" för fotboll, långboll och burken som vi lekte/spelade. Jag kommer ihåg att "portisen" inte var så glad över det tillståndet.
Fler namn kommer.......................
Senare

Lördag morron, nästan 9 grader kallt, brrrrrrrrr

Det var så vi bodde, på nedre botten som man sa, men vi bodde inte helt nere på backen vi hade ett cykelstall under oss, som låg i källarplanet. Trottoaren utanför var endast grusad, alltså inte asfalterad eller liknande, vi hade kommit till landet. Det gick inte ens att lira "ränna", det var ett spel eller en lek som man endast kan lira när det är en ränna tvärs över en trottoar. Det man gör är att, två stycken står en bit ifrån rännan, och så kastar man en boll och om man träffar den "bortre" kanten rätt så kommer bollen tillbaka, Jag har inte sett den typen av lek på många år, förmodligen beroende av bristen på stuprör från hus och det minimala behovet av rännor.
För att komma in i cykelstallet så måste man gå nedför en liten trappa, och vad jag kommer ihåg, var att det var tak över trappan, av timmerstockar, och inne i "stallet" var det stockar från golv till tak. Det var väl tänkt att det skulle fungera som något slags skyddsrum, det var ju krig. En annan sak som jag minns från den tiden var alla vedtravar, till och med en trave utanför vår port, det var väldigt vanligt att elda med vad, det var dålig tillgång på kol, jag är inte säker på om oljan hade blivit så vanlig att elda med.
Från mitt fönster, innifrån och bort, såg man först gatan och spårvagnsspåren ett industriområde, en skymt av Mälaren, Brommalandet med Äppelviken. Jag har varit tillbaka till området senare och det ser nästan likadant ut, minus "trikken". Det såg ödsligt ut där jag hade lekt och skojat med kompisarna, antagligen så finns det inte en enda person kvar från den tiden, som det här handlar om, man har flyttat, någon har dött, det har ju gått tämligen lång tid, över 60 år.

Grått och mörkt, men snart vänder det......

Nu har det varit grått och tråkigt i snart en vecka, och det är minusgrader varje dag.
Jag har märkt att jag har kanske inte har den rätta "tron" när det gäller blogging.
Kan det vara så enkelt att jag inte vet vad jag ska skriva om, förväntningarna, mina egna i allafall är kanske lite för höga. Projektet med min barndom ska jag i anständighetens namn dra i land.

Bild från byn

Jag hittade en bild som kan förklara min "kärlek" till Stockholm, bilden är tagen på Brännkyrkagatan av mej själv.

Lördag, kallt i dag, 5 blå.

Jag ska fortsätta min historia, jag föddes på Söder, jag minns inte om det var på Södra BB på Wollmar Yxkullsgatan, men jag tror det, jag har ingen att fråga. Vår lilla familj bodde på Burspråksvägen i Johanneshov mina första 3-4 år, vi, det var pappa, mamma och jag.

Jag har aldrig förstått varför vi flyttade från Johanneshov till Hägersten, till en lika stor lägenhet. Kanske var det för att det var "närmare" naturen, plus att mammas föräldrar och hennes brors familj bodde i Aspudden. Men det jag vet om den lilla lägenheten, var att den var på 45 m2. Den hade ett pyttelitet kök, köket var så litet att man inte kunde sitta där, ett litet badrum, två små rum, det ena lite större än det andra. Vi hade gasspis, varmt o kallt vatten, varmvatten alla dagar på vintern, annars bara till helger. Jag minns att badkaret hade "lejonfötter, och sådana där utsvängda ben. Rummet, som var mitt hade skjutdörr till köket så det var också vår matplats.

Gasspisen var man tvungen att "mata" med polletter i en mätare, dom fick man köpa i affären i närheten, och om man glömt att köpa så kunde man låna av någon granne eftersom affärerna inte hade öppet lika länge som nu för tiden. Vi hade inget kylskåp, men man kunde köpa is på sommaren för att kyla mat. Isen levererades av en speciell bil som körde runt och levererade till affärer. Om inte minnet sviker så var isbilen blå, och han som körde, hade en speciell grej av läder över axeln som han bar dom stora isblocken på, han hade också en slags sax att bära och lyfta is med. Vi ungar kom alltid springande när isbilen kom, hade man tur så kunde det finnas små isbitar som vi kunde få att suga på. Det var det närmaste glass vi kom, eftersom detta hände i mitten på 40-talet.

Forts.

Miss.........

Sorry, jag hade skrivit en massa, men jag har tabbat mej och allt borta, (glömt att spara)?

Som dom sa i det militära, GÖR OM.

"Han har öppnat pärl..........."

Allt var kvar

Jag kör vidare i morrn, när jag är lite mera vaken.

Onsdagsrapport....

Det blir en blandad historia som kommer på pränt.


Var på "träning" på gymet här på orten, jobbet pröjsar, jag har varit dålig med träningen dom
sista 3 månaderna, det är märkligt att man tappar så "mycket" styrka så fort, det är tydligen mycket "korta datum" på träning. Det är som att starta på nytt. Först så skadade jag ett revben i slutet på juni, då blev jag sjukskriven i 4 veckor men jag blev inte helt frisk, det gjorde ont när jag "tog i". I början av oktober så fick jag något slag av inflamation i "muskler" kanske en biverkning av en medicin som som jag använder (Lipitor).
Det är på det viset, att när jag tränar, så tar jag "i" så det smakar "brottarmatta", kanske det var därför som jag fick ont?
Vintern har kommit här borta, det blir ljust sent och mörkt tidigt, helt hopplöst, jag gillar ljusa kvällar då man kan sitta ute, på verandan med något gott i ett glas.

Jag vet vad det ska bli.

Ny på att blogga, ja, jag har nog funderat en stund på detta, framför allt har min dotter pressat på, det är jättekul säger hon. Min fråga har varit, vad ska man skriva om och varför.
Hennes svar var, att man kan skriva om vad som helst, för sig själv eller andra, det kan man själv bestämma.

Det jag ska göra är att försöka få ihop något om min barndom i en förort i Stockholm på 40 och 50 talet. Det är ganska länge sedan, (Moses gick i korta braller) och det har hänt en hel del efter den tiden.

Det är flera fördelar med detta, jag får öva på min dåliga grammatik, jag får hålla mitt modersmål vid liv, jag får använda "insidan". Det kan ev. komma med en del slangord från
den tiden, det bjuder jag på. Jag flyttade hit till Norge 1993 och som tur är så finns det svensk TV.

Första försöket.........
Jag vet egentligen inte vad jag vill med detta, vi får se.