En liten historia i livet, från livet.
Någon gång i mitten eller slutet på januari 2013, så var jag en på liten inköpstur
i vårt lilla butikscentrum. Efter min inköpsrunda så skulle jag köra hem med mina kap.
På parkeringsplatsen hade någon slirat med sin bil så det hade blivit isiga spår, vem klev i spåret?
Jo jag, allt påminde om W. Disneys tecknade film med “Bambi och Stampe på isen”, Jag tog ett kliv i det osynliga spåret, å vips så, så hade jag två ben i luften, men än så länge gick det bra, det var själva landningen som var smärtsam…Jag landade på ett ben, ohh vad det sved, jag var tvungen att ligga ner en liten stund för det gjorde väldigt ont, i vänster ben och knä.
Jag kom mej hem och fick lägga mej ned.
Nästa dag så tog jag kontakt med min “egna lokala medicinman”, vi har sådana i Norge.
Det blev lite kläm och vrid, och lite dragning, men man fann inte själva felet. Men smärtlindringen var helt och full kontrollerad, det blev “Voltaren”….
Det blev “sport-tejp” från foten och upp, efter några dagar ett återbesök, med skift till elastiskt förband.
Jag blev sänd på röntgen i Elverum, men eftersom vanlig röntgen inte kan se mjukdels skador så hade vi inte kommit något längre.
Jag fick också en remiss till MR undersökning, (MR = Magnetröntgen) i Hamar till torsdagen den 11 april….
PART II.
Måndagen den 25 februari kl. 18.30, så var jag på väg till en bekant, för enkel måltid, på vägen dit så upplevde jag ett slags Déjá vu, samma flygtur, samma hårda nedslag på isen, det sämsta var att jag kom ner på det benet som nästan var bra.
Men smärtan var starkare…..Jag hade legat en stund på vägen det kom en bil som stoppade och en dam frågade om jag hade ont…. Jag fick transport till min bekanting….
Jag kom lyckligt fram och fick komma in i värmen, men nu kom det, något av det mest smärtfulla som jag upplevt, jag hade svårt att sitta, svårt att ligga, hela tiden svår värk i knäleden.
Dom som redan var där sa att jag var “vit som ett lakan” i ansiktet ….
Det blev bestämt att vi / någon skulle ringa efter en ambulans….Det kom en bil efter 1 och en ½ timme.
Jag kom till Elverum och blev röntgad, av samma personal som i januari, så nu finns det två uppsättningar med bilder av mitt vänstra knä, utan skelettskador……
Jag hade ett bra samtal med han som var med i ambulansen, och fick förklarat varför det tog så lång tid innan dom kom. Positivt.
Jag hade nog hoppats att man skulle utföra en MR-röntgen av benet, men nej, det var något med ekonomi…..
Efter flera timmar ( 3) i en korridor på Elverum Sjukhus, så fick ta taxi hem klockan 0:55, hemma strax före kl ½ 2.…
Natti Natti
Nedskrivet av Hans Aldhammer den 26 februari 2013.
Efter den pärsen så har det mest gått i vila....Med en kryck-käpp....
2 kommentarer:
Hoppas du går och mår bättre nu och kan njuta av sommaren. Det är inte så halt nu - om man håller sig borta från blöta klippor! :)
Tack för titt-in hos mig! Å tack för att du informerade om bryggan i Rättvik. Det kände jag inte till. Men Siljan är väl en insjö och Östersjön är ju ett hav. Det är kanske skillnad mellan brygga och pir.
Kul att du också gillar Polen!
Skicka en kommentar