"Justerat " ,
Det här har jag visat tidigare, men so what.
Morrn.
Stockholms-förort.
Mellan Jakobsdal och Fabriksvägen, med linje 16.....
Jag var i min barndoms trakter någon timme en dag i december 2009,
för att se hur allt förändrats.
Bakom "mitt" hus, det till vänster, så har det inte förändrats så mycket,
bara små justeringar. Den stora rysaren, jag såg inga barn...
Lekplatsen med sandlådor var borta, inga sittplatser, dom små grusgångarna för trehjulingar och barnvagnar, borta, allt verkade sterilt. Jag stog där en stund och minnen strömmade till. Så här efteråt, så bra vi hade, många "kompisar" och tjejerna hade sina bästisar. Killar och tjejer "lattjade" ihop, den som slog bollen längst bort var faktiskt en tjej! Det "värsta" av allt hon missade nästan aldrig....
Långboll, fotboll, lek på gräset, slangbellor, saftkobbel med mandelbulle på en filt.
På vintern rattkälke, björk-lagg, leka i snön, bli våt, frysa, få varm choklad.
Bli jagad av parkvakten och portisen det var spännande, att panga en dora var också spännande, busa med trikken, lägga ollonskott på spåret, hartsfiol på "sura gubbens" fönster, palla äpplen, och det var aldrig tankar på att ha sönder saker med flit.
Man fann spänning på många olika sätt.
När jag sitter här och skriver och ser bilden så saknar jag markiserna, alla hade markis på sommaren, den tillhörde huset.
Något annat som inte syns är käringar med huckle.
Det fanns heller inga hundar som förorenade på gräs och grusgångar...
Tänk att det fanns ett riktigt café i huset till höger, med en och annan pilsnergubbe, det var också många från fabriksområdet som åt lunch där,
det var mackor och det fanns gröt, det hände att jag var där och åt någonting när ingen var hemma. Ungar var påpassade mest på gott, tror jag att jag kan påstå. Det var inte många nyckelbarn i det området, förutom jag och ett par till.
De flesta bilderna är klickbara.
Den här bilden togs från andra hållet, det som kändes lite overkligt var att jag kände igen några av ekarna, man kunde sitta på en speciell gren, på flera av träden.
Lite fantastiskt egentligen, men vi flyttade till Farsta sent på hösten 1958,
det är mer än 50 år sedan, jag håller med de som säger att eken växer sakta.
Den här bilden fick jag förra året, av en av de som är på bilden....
Man ser en skymt av huset där jag bodde, bakom tjejerna, den nedersta
högra bilden är från 55-56 tror jag. Å kolla tjejerna har "pinnpaj" (duffel) Den nedre vänstra bilden längst t.v.författaren själv.....
Någon gång före skolåldern....
Husen man ser igenom skogen fanns inte då på min tid i barndomen, nu vet jag att dom ligger vid Gösta Ekmans väg.
Plocka blommor till modern, det fanns blå och vitsippor, tussilago och violer, då var man populär när man kom hem med "korta och svettiga" blomstjälkar...
Tänk, i skogen vi byggde kojor med virke som vi hittat/sjoksat hos olika företag bl.a Olsson & Rosenlund och Elis Broberg på Personnevägen. Hur kul vi hade inne på brädgårdsområdet,
klättra i virkesstaplar, vilket man inte fick, jättekul hade vi i alla fall.
Vi fixade små översvämningar i ett dike så vattnet rann ut över Hägerstensvägen,
jättekul ända tills dom kom från Gatukontoret för att rensa...
När jag ser piskställningen så kommer ett nytt minne fram, den vi hade var så konstruerad att det var balans på den delen där man la stora mattor. Om den var vågrät så kunde man lägga sig uppepå trä in armar o ben och hålla sig fast, sen började det som var bättre än Gröna Lund. Fast det krävdes lite hjälp att få snurr på hela grejen, men man kunde inte hålla på för länge, det gjorde ont att hålla sej kvar. Men själva resan var topp.
Så här ser det ut nu, på framsidan. Det var små gräsplättar en smal trottoar och sedan gatan, och spårvagn Nr. 16 och Nr 13. Trottoaren är "förstörd", det går inte längre att spela/kasta ränna, vattnet rinner rätt ner i dräneringen. Det är säkert många som inte vet vad det gick ut på. Det hela är jätte-enkelt, man måste vara två och en gummiboll måste finnas av storlek tennisboll, så bestämmer man hur långt ifrån själva rännan man ska stå,
nu börjar det med att den första kastar bollen mot den andre och ska försöka träffa själva kanten av rännan, då kommer bollen att studsa tillbaka, varje fångad retur ger ett poäng.
Så kan man hålla på tills någon blir hungrig....
Nu är halva gatan borta, inga spårvagnsspår framför huset nu går det T-bana, spåren kan antydas på uppförstorad bild långt fram upp till höger.
Till höger låg "vår" affär, det är annan färg på putsen där själva butiken var. Det var en lång/bred trappa framför affären.
Butiken var tre-delad, från höger så var det en liten mjölkbutik, som var öppen på söndagar några timmar, alltså detta var före kylskåpens tid.....
Man kunde också köpa gaspolletter i MC-butiken, (MC=Mjölkcentralen)
I mitten låg kött-butiken med sitt stora "slaktarfönster", och vad kunde det vara?
Fönstret var så konstruerat att man kunde få vatten att rinna nerför glaset, vilket fungerade som en kylanläggning, dessutom så var flugor inte så impade av det hela.
Jag kommer väl ihåg uttrycket att någon har ögon som slaktarfönster. Vadå?
"Rinnande", eller "Vattniga"
Nästa avdelning var för specerier, konserver, kaffe, sill i tunnor inne på lagret, många varor var inte förpackade utan såldes på vikt eller volym.
Inga av de husen man ser i bakgrunden fanns då, dom kom mycket senare.
Om allt detta skulle jag kunna skriva sida upp och sida ner,
om människor som bodde där på den tiden, om kompisar, med tiden kom det tjejer in i bilden, gå på bio "hålla handen". Pussas.
Sommarloven på "landet".............
Det som är så tråkigt är att det finns inga bilder från den tiden.
Ni som läser detta kan kanske tänka på det, spar det som finns i dag, skriv på baksidan namn, år och platser, kanske någon tackar er en gång...
Jag bodde i porten Nr. 219, ifrån år 1944 till slutet av 1958.
Det var en del av min barndom....
